Svar
Här kommer svaren på frågorna jag fick, har ni andra frågor är det bara att ställa dom, ska försöka ta mig tid till att svara.
Är fransmännen villiga att hjälpa till om man inte riktigt förstår eller behöver översättning?
Fransmännen är otroligt varma och hjälpsamma som personer, och om ni inte förstår (eller om dom inte förstår er) så kommer ni hitta sätt att lösa detta på. Dom är däremot mindre frivilliga när det kommer till översättningar, visst kan dom flesta några ord på engelska, men föredrar att förklara på franska. Hur som helst var det inga problem för mig; klarade mig helt utan engelska (deras engelska är oftast svårare att förstå än deras franska),, se bara till att köpa en fickordbok för de första veckorna.
Vad behövde du göra för att få ett stipendium för välpresterande i studier av YFU?
Detta året finns inte det stipendiet att söka hos YFU. För er som åker till Frankrike så kan ni söka för att ni behöver ekonomiskt stöd, eller för att bli en "ambassadör för Sverige och YFU". Detta stipendium fanns inte att söka när jag skulle resa iväg så jag vet inte riktigt vad som krävs; men all information ni behöver hittas på http://www.yfu.se , gå in på utbytesstudent och till höger hittar ni alternativet "stipendier".
Har du varit nöjd med YFU hittills eller har du hittat några brister hos dem?
Jag är jättenöjd med YFU; av flera anledningar. Men att bara räkna upp saker som är bra övertygar inte många, så jag ska försöka räkna upp både dåligt och bra.
BRA:
Genom möten och läger kommer ni att få det stöd ni behöver, men eftersom att det bara är 3 gånger under året (+ ett läger innan i Sverige) så kommer ni ändå ha tillräckligt mycket frihet att verkligen komma in i livet i ert värdland.
De anordnar valfria resor (som ni dock måste betala extra för) inom värdlandet under årets gång. Till exempel kunde man välja att spendera en del av sitt höstlov i Paris.
Priset är överkomligt och hyffsat billigt (det är aldrig BILLILGT att bli utbytesstudent) i jämförelse med vissa organisationer, och läger och allt sådant ingår.
Alla läger och liknande ni åker iväg på är hur roliga som helst.
OCH DET BÄSTA AV ALLT: Det är främst unga volontärer som ni kommer möta; studenter som varit iväg själv och vet hur det känns. Sedan finns det självklart människor i alla åldrar; men att prata med studenter som nyligen varit iväg och minns hur det känns är alltid bra.
SÄMRE:
Helt ärligt har jag inte hittat något jag varit missnöjd med. Det är klart att det händer när man främst pratar med andra ungdomar att man inte alltid lyckas få svar på sina frågor dirrekt. Alla volontärer vet inte allting om allting, vilket är naturligt, men man lyckas förr eller senare få tag på någon som hjälper till med det man undrar (främst det administrativa).
...okej, för tillfället kommer jag inte på något annat mindre bra. Jag får återkomma...
Hur är det att komma in i den dagliga rutinen samt att lära en ny familj och nya vänner utan att kunna språket?
Okej, jag ska vara ärlig; det är jättesvårt. Men det är inte svårt på ett jobbigt sätt. När det kommer till den dagliga rutinen tror jag att det är lite olika från person till person; det är ingenting jag kan svara på, dessutom vet jag det inte själv. En dag inser du helt plötsligt att du verkligen är i DITT rum, i DITT hus.
Något som kändes konstigt för mig var första gången en kompis kom hit för att spendera fredag till söndag här. Det var i början av November, så jag hade bott här i lite mer än 2 månader. När jag visade henne runt och så insåg jag att det var liksom hon som var gästen och inte jag.
Den allmänna dagliga rutinen går sedan ganska fort att komma in i. Franskarna äter ganska sent på kvällen (vid 21-tiden är ett genomsnitt), dessutom äter dom väldigt mycket vid lunch och middag, och ofta inget däremellan, det trodde jag skulle bli svårt. Men saker som det vänjer man sig vid väldigt lätt faktiskt.
När det kommer till familjen så gäller det ju att få en familj som man är nöjd med. I början när man inte förstår kan det lätt bli missförstånd, och det är ovant att bo med folk du inte känner som du plötsligt förväntas bo med som om du är en del av familjen. Jag hade tur, för min värdmamma har flyttat runt väldigt mycket och vet hur det känns att bo i ett främmande land där man inte känner någon, dessutom är hon en väldigt ärligt person så hon säger klart och tydligt vad hon tycker. Sedan finns det studenter som inte var nöjda med sina värdfamiljer i början, men som älskar dom nu. Så om ni kommer till en värdfamilj, tänk på att även om ni förstår vad dom säger, så kan intonationer och liknande vara avgörande och orsaka att det i början blir missförstånd, men att det bara är att fortsätta och det kommer bli lättare och lättare fram tills den dagen du verkligen känner dig hemma hos dig.
Vänner är lättare, alla kommer vara hjälpsamma och intresserade i början, sedan efter en månad har man folk man kan prata med, efter 2 månader vet man vilka man kommer vara vänner med hela året. Nu efter 6 månader har jag 2 vänner jag aldrig vill åka ifrån; som jag pratar med varje dag och gör saker med vid varje givet tillfälle. Att åka ifrån sina bästa vänner i sitt hemland ett år är inte lika svårt för man vet att man kommer tillbaka; men att lämna alla här kommer vara hemskt.
Är fransmännen villiga att hjälpa till om man inte riktigt förstår eller behöver översättning?
Fransmännen är otroligt varma och hjälpsamma som personer, och om ni inte förstår (eller om dom inte förstår er) så kommer ni hitta sätt att lösa detta på. Dom är däremot mindre frivilliga när det kommer till översättningar, visst kan dom flesta några ord på engelska, men föredrar att förklara på franska. Hur som helst var det inga problem för mig; klarade mig helt utan engelska (deras engelska är oftast svårare att förstå än deras franska),, se bara till att köpa en fickordbok för de första veckorna.
Vad behövde du göra för att få ett stipendium för välpresterande i studier av YFU?
Detta året finns inte det stipendiet att söka hos YFU. För er som åker till Frankrike så kan ni söka för att ni behöver ekonomiskt stöd, eller för att bli en "ambassadör för Sverige och YFU". Detta stipendium fanns inte att söka när jag skulle resa iväg så jag vet inte riktigt vad som krävs; men all information ni behöver hittas på http://www.yfu.se , gå in på utbytesstudent och till höger hittar ni alternativet "stipendier".
Har du varit nöjd med YFU hittills eller har du hittat några brister hos dem?
Jag är jättenöjd med YFU; av flera anledningar. Men att bara räkna upp saker som är bra övertygar inte många, så jag ska försöka räkna upp både dåligt och bra.
BRA:
Genom möten och läger kommer ni att få det stöd ni behöver, men eftersom att det bara är 3 gånger under året (+ ett läger innan i Sverige) så kommer ni ändå ha tillräckligt mycket frihet att verkligen komma in i livet i ert värdland.
De anordnar valfria resor (som ni dock måste betala extra för) inom värdlandet under årets gång. Till exempel kunde man välja att spendera en del av sitt höstlov i Paris.
Priset är överkomligt och hyffsat billigt (det är aldrig BILLILGT att bli utbytesstudent) i jämförelse med vissa organisationer, och läger och allt sådant ingår.
Alla läger och liknande ni åker iväg på är hur roliga som helst.
OCH DET BÄSTA AV ALLT: Det är främst unga volontärer som ni kommer möta; studenter som varit iväg själv och vet hur det känns. Sedan finns det självklart människor i alla åldrar; men att prata med studenter som nyligen varit iväg och minns hur det känns är alltid bra.
SÄMRE:
Helt ärligt har jag inte hittat något jag varit missnöjd med. Det är klart att det händer när man främst pratar med andra ungdomar att man inte alltid lyckas få svar på sina frågor dirrekt. Alla volontärer vet inte allting om allting, vilket är naturligt, men man lyckas förr eller senare få tag på någon som hjälper till med det man undrar (främst det administrativa).
...okej, för tillfället kommer jag inte på något annat mindre bra. Jag får återkomma...
Hur är det att komma in i den dagliga rutinen samt att lära en ny familj och nya vänner utan att kunna språket?
Okej, jag ska vara ärlig; det är jättesvårt. Men det är inte svårt på ett jobbigt sätt. När det kommer till den dagliga rutinen tror jag att det är lite olika från person till person; det är ingenting jag kan svara på, dessutom vet jag det inte själv. En dag inser du helt plötsligt att du verkligen är i DITT rum, i DITT hus.
Något som kändes konstigt för mig var första gången en kompis kom hit för att spendera fredag till söndag här. Det var i början av November, så jag hade bott här i lite mer än 2 månader. När jag visade henne runt och så insåg jag att det var liksom hon som var gästen och inte jag.
Den allmänna dagliga rutinen går sedan ganska fort att komma in i. Franskarna äter ganska sent på kvällen (vid 21-tiden är ett genomsnitt), dessutom äter dom väldigt mycket vid lunch och middag, och ofta inget däremellan, det trodde jag skulle bli svårt. Men saker som det vänjer man sig vid väldigt lätt faktiskt.
När det kommer till familjen så gäller det ju att få en familj som man är nöjd med. I början när man inte förstår kan det lätt bli missförstånd, och det är ovant att bo med folk du inte känner som du plötsligt förväntas bo med som om du är en del av familjen. Jag hade tur, för min värdmamma har flyttat runt väldigt mycket och vet hur det känns att bo i ett främmande land där man inte känner någon, dessutom är hon en väldigt ärligt person så hon säger klart och tydligt vad hon tycker. Sedan finns det studenter som inte var nöjda med sina värdfamiljer i början, men som älskar dom nu. Så om ni kommer till en värdfamilj, tänk på att även om ni förstår vad dom säger, så kan intonationer och liknande vara avgörande och orsaka att det i början blir missförstånd, men att det bara är att fortsätta och det kommer bli lättare och lättare fram tills den dagen du verkligen känner dig hemma hos dig.
Vänner är lättare, alla kommer vara hjälpsamma och intresserade i början, sedan efter en månad har man folk man kan prata med, efter 2 månader vet man vilka man kommer vara vänner med hela året. Nu efter 6 månader har jag 2 vänner jag aldrig vill åka ifrån; som jag pratar med varje dag och gör saker med vid varje givet tillfälle. Att åka ifrån sina bästa vänner i sitt hemland ett år är inte lika svårt för man vet att man kommer tillbaka; men att lämna alla här kommer vara hemskt.
Kommentarer
Trackback
