Svar
Är fransmännen villiga att hjälpa till om man inte riktigt förstår eller behöver översättning?
Fransmännen är otroligt varma och hjälpsamma som personer, och om ni inte förstår (eller om dom inte förstår er) så kommer ni hitta sätt att lösa detta på. Dom är däremot mindre frivilliga när det kommer till översättningar, visst kan dom flesta några ord på engelska, men föredrar att förklara på franska. Hur som helst var det inga problem för mig; klarade mig helt utan engelska (deras engelska är oftast svårare att förstå än deras franska),, se bara till att köpa en fickordbok för de första veckorna.
Vad behövde du göra för att få ett stipendium för välpresterande i studier av YFU?
Detta året finns inte det stipendiet att söka hos YFU. För er som åker till Frankrike så kan ni söka för att ni behöver ekonomiskt stöd, eller för att bli en "ambassadör för Sverige och YFU". Detta stipendium fanns inte att söka när jag skulle resa iväg så jag vet inte riktigt vad som krävs; men all information ni behöver hittas på http://www.yfu.se , gå in på utbytesstudent och till höger hittar ni alternativet "stipendier".
Har du varit nöjd med YFU hittills eller har du hittat några brister hos dem?
Jag är jättenöjd med YFU; av flera anledningar. Men att bara räkna upp saker som är bra övertygar inte många, så jag ska försöka räkna upp både dåligt och bra.
BRA:
Genom möten och läger kommer ni att få det stöd ni behöver, men eftersom att det bara är 3 gånger under året (+ ett läger innan i Sverige) så kommer ni ändå ha tillräckligt mycket frihet att verkligen komma in i livet i ert värdland.
De anordnar valfria resor (som ni dock måste betala extra för) inom värdlandet under årets gång. Till exempel kunde man välja att spendera en del av sitt höstlov i Paris.
Priset är överkomligt och hyffsat billigt (det är aldrig BILLILGT att bli utbytesstudent) i jämförelse med vissa organisationer, och läger och allt sådant ingår.
Alla läger och liknande ni åker iväg på är hur roliga som helst.
OCH DET BÄSTA AV ALLT: Det är främst unga volontärer som ni kommer möta; studenter som varit iväg själv och vet hur det känns. Sedan finns det självklart människor i alla åldrar; men att prata med studenter som nyligen varit iväg och minns hur det känns är alltid bra.
SÄMRE:
Helt ärligt har jag inte hittat något jag varit missnöjd med. Det är klart att det händer när man främst pratar med andra ungdomar att man inte alltid lyckas få svar på sina frågor dirrekt. Alla volontärer vet inte allting om allting, vilket är naturligt, men man lyckas förr eller senare få tag på någon som hjälper till med det man undrar (främst det administrativa).
...okej, för tillfället kommer jag inte på något annat mindre bra. Jag får återkomma...
Hur är det att komma in i den dagliga rutinen samt att lära en ny familj och nya vänner utan att kunna språket?
Okej, jag ska vara ärlig; det är jättesvårt. Men det är inte svårt på ett jobbigt sätt. När det kommer till den dagliga rutinen tror jag att det är lite olika från person till person; det är ingenting jag kan svara på, dessutom vet jag det inte själv. En dag inser du helt plötsligt att du verkligen är i DITT rum, i DITT hus.
Något som kändes konstigt för mig var första gången en kompis kom hit för att spendera fredag till söndag här. Det var i början av November, så jag hade bott här i lite mer än 2 månader. När jag visade henne runt och så insåg jag att det var liksom hon som var gästen och inte jag.
Den allmänna dagliga rutinen går sedan ganska fort att komma in i. Franskarna äter ganska sent på kvällen (vid 21-tiden är ett genomsnitt), dessutom äter dom väldigt mycket vid lunch och middag, och ofta inget däremellan, det trodde jag skulle bli svårt. Men saker som det vänjer man sig vid väldigt lätt faktiskt.
När det kommer till familjen så gäller det ju att få en familj som man är nöjd med. I början när man inte förstår kan det lätt bli missförstånd, och det är ovant att bo med folk du inte känner som du plötsligt förväntas bo med som om du är en del av familjen. Jag hade tur, för min värdmamma har flyttat runt väldigt mycket och vet hur det känns att bo i ett främmande land där man inte känner någon, dessutom är hon en väldigt ärligt person så hon säger klart och tydligt vad hon tycker. Sedan finns det studenter som inte var nöjda med sina värdfamiljer i början, men som älskar dom nu. Så om ni kommer till en värdfamilj, tänk på att även om ni förstår vad dom säger, så kan intonationer och liknande vara avgörande och orsaka att det i början blir missförstånd, men att det bara är att fortsätta och det kommer bli lättare och lättare fram tills den dagen du verkligen känner dig hemma hos dig.
Vänner är lättare, alla kommer vara hjälpsamma och intresserade i början, sedan efter en månad har man folk man kan prata med, efter 2 månader vet man vilka man kommer vara vänner med hela året. Nu efter 6 månader har jag 2 vänner jag aldrig vill åka ifrån; som jag pratar med varje dag och gör saker med vid varje givet tillfälle. Att åka ifrån sina bästa vänner i sitt hemland ett år är inte lika svårt för man vet att man kommer tillbaka; men att lämna alla här kommer vara hemskt.
Frågor
Det va en tjej som frågade lite saker, men jag lyckades inte kontakta dig på mejl; så jag svarar istället på dina frågor i detta inlägg:
Du undrade om detta var något jag skulle göra om om jag fick chansen och om detta var något jag rekommenderade andra att göra;
Jag skulle hur gärna som helst vilja göra om detta år; det kommer bli jättesvårt att komma hem och nu vill jag inte ens tänka tanken på att lämna alla mina vänner här. Om jag fick chansen att åka på ett till utbytesår i ett annat land skulle jag hur lätt som helst ta den. Man lär sig jättemycket, om inte annat ett nytt språk och en ny kultur, man träffar nya människor och man har upplevelser man aldrig skulle kunna vara med om i sitt hemland.
Efter att ha avslutat ett utbytesår vet jag att det är många som väljer att bli volontärer för YFU i sitt hemland, och det förstår jag. Man har ett så underbart år att man vill liksom inte riktigt lägga det bakom sig. Jag rekommenderar alla som har chansen att åka på ett utbytesår att ta den. Ni får dock komma ihåg att ni samtidigt måste ge upp alla era vanor ni har hemma hos er och komma ihåg att ni faktiskt är i en ny familj och har nya kompisar. Att hålla kontakten med sitt hemland kan man göra, men se till att inte göra det för mycket; isåfall riskerar ni att aldrig riktig känna er hemma i ert värdland.
Alltså; tror ni att ni i ett år skulle klara er utan er familj och era vänner i ert hemland för att få återuppleva en ny kultur; ta den! Det är inte som att ni flyttar och kommer vara ensamma; när ni kommer till ett annat land kommer alla vara väldigt stöttande och er värdfamilj kommer hjälpa er att anpassa er. Och med YFU har man dessutom alltid folk att prata med; man har en person att kontakta om man behöver prata med någon utanför sin värdfamilj, man har en person att ringa om man behöver prata om något som man inte vill prata om med den personen, o.s.v.
En självklar fråga är sedan betalningen...
Jag betalade mitt utbytesår själv. Mina föräldrar betalade endast flygresan hit. Jag löste det genom sommarjobb och besparingar; men det är klart att ett utbytesår ändå kostar en hel del.
Innan jag åkte så uppskattade min mamma och jag hur mycket mat för mig kostade under ett år; något som ingår i kostnaden för ett utbytesår. Om jag åt för i genomsnitt 50 kronor per dag, med vissa middagar på restaurang och andra bestående av spagetti; så blir det ungefär 15.000 för 10 månader. Redan där är en konstnad era föräldrar inte kommer behöva betala när ni är borta.
Tar ni sedan ett sommarjobb kommer halva (om inte mer) kostnaden vara avklarad. Därefter så kommer ni behöva hitta ett sätt att betala resten. Hos YFU kan man söka stipendier; jag gjorde det och lyckades få ett för "välpresterande i studier" (det finns även stipendium för t.ex. dom som behöver hjälp ekonomiskt), och mitt utbytesår blev plötsligt 10.000 kr billigare i utbyte mot att jag för denna blogg.
Åker ni inom Europa får ni studiebidrag av CSN, men ni som vill åka till USA exempel (...ni läser antagligen inte denna blogg, men man vet aldrig) måste tänka på att det antagligen är era föräldrar som kommer stå för fickpengar. På YFU's hemsida får man lite information om vad det är man betalar och vad det är man måste betala själv (t.ex. fritidsaktiviter, skolmaterial, ...).
Ställ frågor så ska jag försöka svara så gott jag kan!!!!
Vinterlov
Däremot så betyder mitten av Februari att vi nu har vinterlov här (ironiskt med tanke på att jag just var ute och sprang i 15 graders värme). Om jag inte har skrivit det tidigare (har jag skrivit det tidigare, ber jag om ursäkt för att jag upprepar mig), så delas franskarnas lov in såhär:
Höstlov, 1 och ½ vecka, Oktober/November
Jullov, 2 veckor, Oktober
Vinterlov, 2 veckor, Februari
Påsklov, 2 veckor, April
Sommarlov, 2 månader, Juli och Augusti
Detta gäller för hela Frankrike, oavsett vart man går i skolan...
Nu är det fredag alltså har första veckan av lovet passerat. Jag har spenderat lördag, måndag, tisdag i Bordeaux (söndagen i Saint-Emilion), igår kom Marie hit och idag åkte Marie hem, i onsdags sov jag till ngn gång sent på eftermiddagen och gjorde inte så mycket vettigt.
Bordeaux
I lördags morse tog jag tåget till Bordeaux för att möta upp en annan utbytesstudent som heter Austeja, hon kommer från Litauen och jag känner henne för att vi tog tåget tillsammans i augusti när vi åkte från Paris för att möta våra värdfamiljer. Det var förövrigt hon jag var med i Toulouse en helg i December.. Hursomhelst; vi spenderade dagen med att gå i affärer etc, främst på gatan Rue Sainte-Cathrine som typ är den längsta gatan för att shoppa (eller ngt sånt) i Europa. Jag vet inte om jag är avundsjukt att hon bor så mycket mer centralt än jag; det är rättså underbart att sitta bredvid kända monument och dricka kaffe och äta croissants,, fast ett år på landet är faktiskt rättså skönt det också (det är dessutom bra för min budget, vill man shoppa får man planera det 1-2 veckor i förväg,, inget man kan spontan-göra en eftermiddag efter skolan).
Sedan så spenderade vi kvällen med massa människor och åkte sedan hem till en av hennes kompisar. Vi var utanför ett kulturcenter, och alla där utanför hade världens talanger. Dom flesta dansade hiphop och sprang omkring och voltade och massa. Dom flesta kände hon, men då och då kom det någon 10-åring som gjorde något som man inte ens ser på tv. Där satt vi och kände oss halvt misslyckade, som är stolta om vi ens lyckas röra oss i takt med musik.
På måndagen åkte vi återigen in till Bordeaux's center, där hon och en av hennes kompisar visade mig runt för att visa mig de kändaste platserna i Bordeaux, jag kommer inte ihåg namnet på allting, men vackert var det. Kvällen spenderades med hennes värdfamilj, dom var så otroligt gulliga och snälla. Det var en liten förändring för mig att spendera kvällen med hennes 22åriga värdbror, om man jämför med mina kvällar här med en 3åring och en 8åring.
På tisdagen så åkte vi än en gång in till Bordeaux och gjorde inte så mycket; eller, vi åt på Subway,, något jag saknar väldigt mycket när jag bor på landet.
Saint-Emilion
På Söndagen åkte jag med hennes värdfamilj till Saint-Emilion, som jag tror att dom flesta känner till.. För er som inte gör det, så är det typ en av världens kändaste "vin-städer". Det var hur vackert som helst där, Pujols vinner, men jag och Austeja funderar på att flytta dit ändå.
Vi kom dit och vandrade omkring lite, (bland massa amerikanska turister med texas accent), sedan gick vi och åt anka -och alla specialiter man kan göra med den-, på en restaurang med bord gjorda av vintunnor. Efteråt gick vi runt i vinaffärer, åt crêpes på ett kafé och sedan gick vi på en guidad tur där dom berättade om alla sevärdigheter och viktiga platser (det var ganska litet, så man behövde inte gå runt särskillt mycket), som avslutades med en vinprovning. 
Nu ska jag inte skriva mer, då riskerar det här inlägget att bli för långt (höhö)...
I Bordeaux åt jag även ostron. Vilket inte smakar så mycket när dom är råa, men om man tillagar dom i ugn med vitlök blir det hur gott som helst.
Imorgon bitti ska jag gå på en marknad med min värdmamma. Får se hur jag känner mig, har blivit van att sooova fram till typ... eftermiddagen nu.
Igår när Marie var här såg vi på Män som hatar kvinnor på franska,, alltid lika konstigt
